Det var en gång en drickaback,
ur den inga ”barnana cramer” drack

Backen stod där och samla damm
Drickan i flaskan kände evig skam

Det drickaflaskan inte visste var att
den till fina tillfällen, skulle sparas.

Dessa flaskor stod jag och hällde ut 2010, Apotekarens och massor av champis som då gick ut för ca 5 år sedan (nio år sedan nu om de hade stått kvar än idag)
Vi öppnade en 7up för testdricka men… nej den går inte att dricka allt för utgången sötslisk.

Tre olika mineral- och vichyvatten. 

Två av flaskorna såg bekanta ut, fick mig att börja minnas 1995, tidig vinter/vår.

Min mamma hade lunginflamation och det enda hon kunde dricka då var avslagen vichyvatten och lingondricka. När jag kollande flaskornas bästföre-datum 2010 stod där två oöppnade flaskor från 1995 och 1996, 15 år gamla alltså!

Medan jag såg mina barndomsträngtan rinna ut lekte jag lite konstnär.
Så gjorde jag alltid som liten, när något tråkigt skulle göras gjorde jag det tråkiga till en lek, kanske pratade jag lite på mitt låtsasspråk och var en väldigt viktig person som absolut förtjänade ett lång intervju av någon ännu viktigare journalist.

Så här blev konstverken:

När alla flaskor var urhällda och sista droppen då efterlängtad dricka var slut. Arrangerade jag en sista bild till min bror, som nog var den som tjyvdrack mest ur dessa drickabackar!

Några kapsyler till samlingen!

Här du också samlat på kapsyler någon gång? Visst är det roligare att göra tråkiga saker med lekar, varför gör man inte det längre? Borde nog börja med det igen. Här hemma har jag mängder av projekt och städningar som behöver göras. Frosta av frysen, städa ur skåp och kylskåp. Så om ni kilar för Korpet, där jag bor och hör någon sjunga på obegripligt språk eller verkar väldigt engagerad i något intervjuliknande så är det bara jag som försöker få nått gjort i veckan!

Delar av inlägget publicerades första gången 2010-07-29 på min andra matblogg, som jag håller på att flytta över hit.