Vi har passerat halvårssträcket till julafton nu. Endel säger vid midsommar ”nu går vi mot mörkare tider” som att det är de en vill höra när sommaren knappt börjat MEN nu har vi börjat resan mot julmys är verkligen mer trevligt att tänka på en stund varje dag.
Nu i helgen har jag loppis hemma hos mig. Så många år som jag har drömt om detta och det ger mersmak även om kroppen och knoppen är helt slut av bärande av lådor och nätter av nostalgi och damm. Jag har visat några bilder på min Instagram där en ser några tomtar, burkar och dukar som är juliga. Jag har ärvt större delen av allt mitt barndomshem innehållit i juldekorationer. Så igår när jag gick igenom fyra lådor till för att fylla på drabbades jag verkligen av ”textil ångest” för typ varenda duk i lådorna frambringar minnen. Antingen av ett ställe ”den duken alltid låg på” eller ”åh det var ju den loppisen jag var på när jag hittade den här duken” och sen ångest över att jag inte kan spara allt. MEN jag har varken platsen eller borden för alla små dukar och det går inte spara saker bara för att.
Hur är det med dig? Sparas det mycket ärvt hos dig?
Loppar du dukar och tomtat till höger och vänster?
En kulturtants julfunderingar 