Japp, i år har min dörrkrans väntat på sig. Med pandemiläge, blev det aldrig någon kranskväll med vänner, inte heller på någon trädgårdshandel men jag köpte i alla fall lite fina kvistar för fleeera veckor sen. Jag klädde av förra årets krans och tog in halmkransen för att torka lite. I förrförra veckan tog jag in kvistarna och två granris kvistar för jag tänkte hinna innan jag åkte till syster men den veckan var helt galet fullproppad. Men ikväll efter andra varvet jobb så bara jag bestämde mig.
Är ledig imorgon och ska städa hela dagen så lite barr på golvet gjorde mindre. Detta var min första heeelt egna krans. Ingen panik över att alla andra är snabbare, bättre, mer estetiska utan bara min egen kunskap och ur helt eget huvud. Det var väldigt mycket svårare med gran än jag kunde tänka mig. Kransen blev lite ojämnt tjock, men ändå täckt på de flesta ställe. Det syns mycket trädgårdstråd men inte så mycket ändar. Jag hade även köpt en ny slinga till kransen och med lite ljus blir allt fint. Och dekorationer jag köpt under alla år så det fanns att tillgå. Jag kunde inte vänta utan nu hänger den där ute och lyser
Tror mannen blir glad över att det lyser lite imorgonbitti när han går upp för tidigt.
Vi har även fortsätt fixa på vår palltan. Men där måste vi fixa med lite annan belysning i vår gran. Men jag fyllde även ett litet fat av kransresterna.
Så denna står på Palltanen, ska byta ut pumporna sen och en ljusslinga ska i också.
Ha en fin måndag!
Jag blev väldigt nöjd med årets variant! Så kul att blanda så många olika sorter! 
En kulturtants julfunderingar 